Logotyp

Om RE-PATH

RE-PATH är ett femårigt projekt som syftar till att utreda och klarlägga förekomst, spridning och risker för människa och miljö samt undersöka möjliga åtgärder med avseende på perfluorinerade ämnen kring de svenska storflygplatserna Arlanda och Landvetter.   

PFAS (perfluorinerade alkylsulfonater)
PFAS (perfluorinerade alkylsulfonater) i allmänhet och PFOS (perfluorinerad oktylsulfonsyra) i synnerhet, är miljömässigt mycket problematiska ämnen (Renner, 2001). Det som främst gör PFAS till ett potentiellt miljöproblem är den närmaste obegränsade persistensen; PFAS bryts inte ner av de biotiska eller abiotiska processer som förekommer i biosfären (Kurume Laboratory, 2002). PFAS tycks även vara stabilt under inverkan ifrån UV-strålning, och även i starkt sura respektive alkaliska vattenlösningar (Hatfield, 2001).

Förhöjd känslighet hos däggdjur
Ett flertal studier har nyligen påvisat mycket alarmerande  toxicitet för PFAS. Framförallt är det däggdjur som tycks uppvisa en förhöjd känslighet, och några PFAS-analoger betraktas idag t om som carcinogena (OECD, 2002). PFAS har även visat sig vara bioackumulerande. Bioackumulation av PFAS följer däremot inte de välkända mekaniskmer som kartlagts för exempelvis dioxiner och PCB (distribution och anrikning i fettvävnad). Istället binder PFAS till proteiner i blodet (Jones et al., 2002 och Kerstner-Wood et al., 2003). PFOS binder även till fettsyrebindande proteiner i levern varför den enterohepatiska cirkulationen är omfattande (Luebker et al., 2002). Trots att anrikningen ej sker i fettvävnad är halveringtiden för PFOS (den vanligaste PFAS-analogen) ca nio år (beräknat ifrån exponeringstillfället, 3M, 2000). PFOS passerar även den s k placentabarriären i livmodern, varför ämnet påvisats i en majoritet av navelsträngsblodprover som analyserats (Apelberg et al., 2007).

Människan och PFOS
PFOS passerar även över till bröstmjölken hos ammande mödrar (Aune et al., 2007). Människa, i likhet med de flesta andra däggdjur, uppvisar oftast en kraftigt förhöjd känslighet mot främmande ämnen under de tidiga fosterstadierna, varför det är viktigt att säkerställa att denna typ av exponering via modern minimeras. PFAS har egenskapen att de biomagnifieras, d v s, anrikas i näringskedjan i ett ekosystem, varför det är av stor vikt att födoämnen, till exempel fisk, inte konsumeras i stor skala utan att halterna konstaterats vara vid en acceptabel nivå (Kannan et al., 2005, samt Martin et al., 2004).

I många verksamheter i samhället används idag farliga ämnen eller ämnen med för miljön helt oacceptabla egenskaper. Acceptansen för detta förfarande bygger på att verksamheten betraktas såsom samhällsbärande eller oundgänglig, och de farliga produkterna i verksamheten såsom oersättliga med dagens teknologi. I många fall förekommer övergångsperioder och tidsbegränsade undantag mellan införande av totalt användningsföbud i nya produkter, tills dess att ämnet eller ämnesklassen verkligen försvunnit ifrån marknaden.

PFAS har sedan de introducerades industriellt på 1960- talet, använts i en lång rad produkter såsom textilier, läderprodukter, köksutensilier, brandbekämpande medel, samt i förpackningsmaterial, i hydrauliska system och vid metallbearbetning (KemI, 2004). PFAS spridningsvägar ifrån produkter och konsumtionsvaror i samhället, till miljön är fortfarande föremål för forskning. Det är däremot välkänt att PFAS sprids via luft och vatten, sediment (Woldegiorgis et al., 2006).

Nya regler
Nya nationella regler för perfluoroktansulfonat (PFOS, den vanligaste PFAS-analogen) trädde i kraft den 27 juni 2008. De nya reglerna innebär förbud mot att använda PFOS och ämnen som kan brytas ned till PFOS i kemiska produkter och varor. Några undantag, som inte är tidsbegränsade, finns för vissa applikationer inom fotolitografisk och fotografisk industri, förkromning samt i hydrauloljor inom flygindustrin. Brandsläckningsskum som innehåller PFOS och som fanns på marknaden före den 27 december 2006 får användas till och med den 27 juni 2011.

Nationellt intresse för RE-PATH
Att besvara de centrala frågeställningarna kring hur PFAS sprids i miljön, fördelas mellan olika matriser i miljön, och hur de påverkar de akvatiska-limniska organismerna i ett typiskt svenskt sjössystem, är av nationellt intresse. I förlängningen måste kunskap erhållas om hur man bör relatera påvisade halter av PFAS i vatten, fisk och andra fördoämnen, till riskerna för människa. Även upptag i terresta arter och fåglar är viktigt att undersöka. Exponeringsscenarion baserade på oralt intag av PFAS är dåligt genomlysta och bör vara föremål för fördjupade studier. Vidare saknas idag helt kunskap om hur påvisade halter i svenska vattensystem (vatten, sediment och biota) förväntas klinga av om källor för spridning täpps till.

Senast ändrad: 2015-02-06

NYHETER

Webbplatsen administreras av IVL Svenska Miljöinstitutet AB | © IVL
.